Väderkvarnar uppfanns i Persien omkring 600 e.kr. Denna och vattenkvarnen var de första maskinerna som byggts utan att kräva muskelkraft. Dessa väderkvarnar drivs av vindkraft.

De fungerar på så sätt att dess vingar snurrar med hjälp av vinden och de sitter fast på en roterande axel. Kraften från denna axel överförs med hjälp av kugghjul över till en eller flera stenpar. Dessa stenar roterar mot varandra så att kornet mals emellan och mjölet samlas upp i ett mjölkar.

Väderkvarnar användes oftast på öppna slättbygder där det saknades rinnande vattendrag. I Sverige kan man framförallt hitta väderkvarnar i Skåne, Lidköpingsslätten och Öland.

År 1820 fanns det 1713 väderkvarnar. Dessa minskade sedan snabbt efter att Kalmar ångkvarn utvecklades och gjorde väderkvarnarna överflödiga mot slutet av 1800-talet. År 2014 fanns endast 352 stycken kvar. De som finns kvar har ofta ett ideellt intresse bakom sig. På öland finns exempelvis Ölands kvarnförening som ser till att ägarna har råd att underhålla och restaurera kvarnarna.

Den här sidan och projektet lever tack vare donationer och sponsorer. Vi vill rikta ett extra stort tack till Tommy Trädgård i Stockholm, specialiserade på stenläggning och anläggning som hjälper oss att hålla den här sidan vid liv.